I år hade jag beslutat att lyssna på tre unga etniska exotiska och redan runt världen kända artister.
28.4. RICHARD BONA i Jazztältet
Han är född i Kamerun. Orkestern bestod av Richard Bona: basso/ sång, Etienne Stadwijk: keyboard, Ernesto Simpson: trummor, Adam Stoller: gitar, Tatum Greenblatt: trumpet.
Jag lånar Los Angeles Times beskrivning av Richard Bona : Föreställ er en artist med Jaco Pastorius virtuositet, med George Bensons röst, Joan Gilbertos harmoniska nyanser och allt detta kryddat med afrikansk kultur. Bästa damer och herrar han är Richard Bona. Allt detta stämde och litet till.
Bona fick Jazztältet att jubla. Han fick även efter många om och men fläkten som förde oljud att stängas då han ville sjunga sin känsliga ballad. Han fick även publiken att TYSTNA och LYSSNA.
Konserten var en perfekt upplevelse. Då jag kom öppnade jag genast datan och lyssnade på litet till.
29.4. HAMILTON DE HOLANDA i Tapiolasalen
en brasliansk musiker. Han spelade ett instrument jagt aldrig hört eller sett : Bandolim.
Virtuos – intelligent – speciell, så beskrivs han ofta. Hans musik är en blandning av latin, jazz, folk, bossanova och olika gatuljud .Med Andre Memhari på piano var det en perfekt kombination.
Konserten var en diskussion mellan bandolimen och pianot och det fungerade. Musiken var så annorlunda och stämningen finkänslig. Den framkallade även olika versioner . Jag fick en känsla av att denna konsert kunde även ha passat som en kyrkokonsert, eller jag kunde också föreställa mej balettartister sväva omkring tillsammans med dem på estraden..
Som han själv har sagt: Musiken behöver inte ha någon namnlapp för att finnas till. Det enda viktiga är att konsentrera sej på skönheten och vara spontan. Det förflutna och framtiden har ingen betydelse. Det är bara stunden som är viktig. Och stunden i Tapiolasalen var nuet.
29.4. SOFIA RIBEIRO QUARTET i Tapiolasalen
Sofia Ribeiro: sång, Juan Andres Ospina: piano, Matteo Bortone: kontrabasso, Marcelo Woloski: perkussion.
Sofia Ribiero är född i staden Porto i Portugal .Alla musikerna hem från olika delar av världen.
Sofia är lovande ung artist som senaste år vann: “Crest Jazz vokal -tävlingen i Bryssel. Hon blandar helt sina musikaliska rötter med jazztraditioner. Igen fick vi höra en mångsidig rytmisk och harmonisk konsert. Mycket fodrande jazzsolon och känsliga fadon. I ett stycke fick hon sin röst att låta som ett trumpetsolo. Fantastiskt , hon är en så mångsidig artist och kommer att gå långt.
Dessa tre konserter var ny och fin upplevelse. Synd att alla tre konserter bestod endast av ett set.
En visdom om musik som någon musiker sagt: “Om man älskar att spela eller lyssna på musik, är det en kärlek som aldrig sviker eller dör”. Det stämmer eller vad?