Planering, organisation, allt bättre musiker, ökande publikmängd vittnar om framgång. Problem i form av inomhus konsertplatser, bilparkering och dylikt finns, om man siktar på att växa ännu mera, men i dagsläget fungerar det: en naggande god 4-5 dagars jazzfestival.
Nya grepp i form av symfoniorkester möter Big Band och operasolister kunde avnjutas på torsdagen, vilket jag tyvärr inte hörde (var i Imatra), blev en framgång. Mera i samma stil var de jazziga versionerna av Tjajkovskijs baletter med dansare på scenen.
Tyngdpunkten ligger fortsättningsvis på traditionell jazz, vilket har varit ledstjärnan under alla 25 åren i Dalsbruk Men musiken har utvecklats enormt under tiden – i början var det mest amatörband och hobbymusiker – nu är det mest fråga om professionella artister.
Ur fredagsutbudet kan nämnas “Women sing the blues” med de tre sångerskorna Lena Lindroos, Inger Savbrant och Erja Lyytinen. Tyvärr förstördes sångerskornas goda prestationer av det uppskruvade ljudet, som började likna en rockkonsert. Sakta i backarna, det blir mycket mera njutbart med normalt ljud. Erja Lyytinen var nog den mest engagerade och duktiga av de tre. Hon har också nått internationella framgångar.
Sven Nygård, 80 åring med över 60 år i branschen, fortsätter att övertyga med sin tenorsax. Men han har också nytt i bakfickan – han har påbörjat en ny karriär som vokalist! I “On the sunnyside of the street” och “Ain´t misbehavin” gjorde han personliga tolkningar, som tände publiken. Totte Björklöf och hans musiker medverkade med sedvanlig elegans.
Mera sång bjöd en annan kvinnlig trio, Monica Aspelund, Sofia Finnilä och Reija Lang på i tältet. Stämsång och solo till Leo Holmgrens trio hörde till upplägget, som utföll till belåtenhet. Sofia Finnilä och Reija Lang med sina altröster kompletterade fint Monicas ljusare stämma. Finnilä och Lang har vardera vunnit sångtävlingen “Lady Summertime”.
Åländska gammeljazzbandet Red Beans & Rice Jazz Band spelade hurtigt och glatt som sig bör med banjo och tuba i sättningen. Tubaspelaren lade man märke till genast för hans kontrabasliknande sound i luren.
Lördagen var traditionsenligt den viktigaste festivaldagen. Dalsbruk dragspelsklubb försökte sig på swingmusik för ett 15-tal dragspel, ett par fioler, komp och ledaren Kaj Kullas tenorsax. Litet rörigt och surrigt med så många dragspel och swing, men visst svängde det och publiken uppskattade hörbart deras repertoar med välkända melodier. Damtrion Tre Prima Donnor och Ralf Nummelin stod för vokalinslagen och mest minns man “The Sheik of Araby” med svensk text där Nummelin var utmärkt. Donnorna glänste i “Moonlight serenade”.
Danska Sinne Eeg öppnade huvudkonserten med en trio ledd av Jukkis Uotila vid pianot. Hon har vunnit tävlingar och priser för bästa jazzskiva och motsvarade fullt ut sitt rykte. Med sin lite hesa, mörka röst var hon en balladernas mästare, men rösten var annorlunda, ljusare i livligare sammanhang. Med välförståelig danska, omväxlande med engelska berättade hon ledigt om sin repertoar.
The Great Helsinki Swing Band med Antti Sarpila som ledare och Dance Club Comets presenterade överdådigt “Swingin´the Ballet”, ett potpurri Tjajkovskijmelodier ur baletterna Svansjön och Nötknäpparen. De svängiga arrangemangen av Sarpila och de fina dansarna var en höjdpunkt, som samtidigt visade, att balett kan fungera även på detta sätt.
Timo Lassy Band höll sig till modernare tongångar och vid pianot satt här vasabon Micke Jakobsson. Lassy och Jakobsson har medverkat i framgångsrika Five Corners Quintet och det musikaliska greppet är fortfarande detsamma. Musikaliskt intressant, inte alls byggande på tekniska uppvisningar, som moderna musiker inom jazzen lätt ägnar sig åt.
Ulf Johansson Werre presenterade pianojazzhistoria från seklets början och uppehöll sig speciellt vid Art Tatum och Oscar Peterson, inte så lätta att tas med på grund av sitt supertekniska spel.
Low Brass Fantasy med Johansson Werre, trombon och piano, Andreas Pettersson, gitarr och Jimmy Ludwigsson, tuba verkade på förhand som en tämligen tungrodd kombination, men tji fick man. Herrarna var faktiskt åt Tatumhållet framförallt med Werre på trombon och Pettersson på gitarr i duonummer. Men nog kunde Ludwigsson också på sin tuba. En stunds lek med musik, som fick publiken med sig. Humorfyllt var det hela också.
Antti Sarpila Swing Band spelade som vanligt städat och elegant och Pentti Lasanen Big Swing Orchestra fick avsluta kvällen, som gav swingvännerna full valuta för biljetten. Lasanens arrangemang låter det stort om trots 4 saxofoner, 2 brass och 3 komp eller 9 man. Lasanen själv är multiinstrumentalist med klarinett, trumpet och altsax, vilka han flitigt växlade. De övriga i saxsektionen fyllde på med barytonsax och klarinetter och på detta sätt fick man en bra fyllighet trots den lilla besättningen.
Söndagens All star-konsert har blivit en bra tradition och ett bra tillfälle för solister på olika instrument att visa sina färdigheter. Speciellt Andreas Pettersson med sin gitarr väckte uppmärksamhet vid denna konsert med sitt flyhänta spel som samtidigt är både idérikt och välfraserat. “That´s a Plenty” var speciellt uppskattat av publiken i Masugnsbacken.
Johanna Iivanainen med sitt band presenterade låtar ur sin nya skiva. Hon sjöng innerligt, visinspirerat, helt enkelt underbart i den vackra sommarmiljön i Dalsbruk. Bandet klingade betydligt bättre än några dagar tidigare på Saimaa-kryssningen. Men det är helt enkelt omöjligt att åstadkomma bra ljud på en båt, fullsatt med ätande, pratande, mer eller mindre uppsluppna människor.
Geir Rönning är en ursprungligen norsk sångare, som flyttat till Finland och som gjort sig känd i andra sammanhang än jazz. Men han hade ett utmärkt band med sig och drog Sinatralåtar som om han inte gjort annat i sitt liv.
Antti Sarpila, som verkat som konstnärlig ledare för Baltic Jazz de senaste åren, kan verkligen känna sig tillfreds med de nya festival-idéerna detta år.
En god nyhet är likaså Lövöbron, som nyligen invigts och gjort bland annat det fina, originella Kasnäshotellet mycket lättare tillgängligt. Bra för turismen i området!
RECENSION FESTIVALER
The Great Helsinki Swing Big Band, Sinne Eeg, Timo Lassy Band, Ulf Johansson Werre, Antti
Sarpila Swing Band, Low Brass Fantasy, Pentti Lasanen Big Swing Orchestra med flera